Lähteiltä. Kirjoituksia hymnologiasta ja liturgiikasta. Skrifter om hymnologi och liturgik. 1 årgång, nr 3.
Anna Maria Böckerman
Månadstema: Gudstjänstliv idag
Vi behöver tala om gudstjänst. I undersökningen Kyrkans gudstjänstbarometer 2023 utförd av Kati Tervo-Niemelä framkom att 41 % av prästerna i landet finner gudstjänsten mycket viktig som arbetsform. Av 30 möjliga arbetsformer kom gudstjänsten på sjunde plats. Var tredje präst fann gudstjänsten ganska viktig. Borgå stift hade, tillsammans med Åbo stift det lägsta resultatet. År 2010 ansåg 72 % av de tillfrågade att gudstjänsten var mycket viktig. Det här betyder en kraftig åsiktsförändring på kort tid, och det är enligt mig inte fel att tala om en identitetskris för kyrkan. För vilket innehåll finns kvar att ge om kärnan i det som definierar Kyrkan inte längre intresserar?
Min Pro gradu-avhandling i dogmatik vid Åbo Akademi ”Guds väg till människohjärtat går genom sinnena” – Luthersk gudstjänst som multisensorisk upplevelse vill jag gärna se som ett inlägg i en diskussion om gudstjänsten idag. Jag tror att det är viktigt att på djupet förstå vad som är syftet med och innehållet i gudstjänsten och därefter finna en väg som förmedlar detta innehåll så att församlingen som är närvarande verkligen upplever att det angår oss, angår mig. Jag försöker inte komma med ett färdigt handlingsprogram, utan jag ställer frågor och för fram påståenden som skall hjälpa läsaren att själv resonera kring temat.
Jag har i min undersökning valt att se på gudstjänsten som händelse och upplevelse. Metodmässigt analyserar jag först de partier av bekännelseskrifterna som jag funnit relevanta för luthersk gudstjänstuppfattning. För att inte presentera materialet endast som något till historien hörande, har jag lyft fram det i dialog med tre samtida teologers arbeten.
Kan man med hjälp av fenomenologisk filosofi bättre förstå hur gudstjänstupplevelsen gestaltar sig? Min första forskningsfråga lyder: Vad framkommer om man förenar de lutherska bekännelseskrifternas gudstjänstsyn och gudstjänsten som skeende/handling beskriven fenomenologiskt? Jag har fått fram följande påståenden:
A) Skapelsen uttrycker en relationsbunden holistisk människosyn. B) Kyrkan är Kristi kropp och människan är transcendensens bärare. C) Kyrkan är gränsöverskridande enhet. D) Hängivelse är gudstjänstens väsen. E) Uppenbarelsen aktualiseras i mellankroppsligheten som närvaro och energi. F) Guds löften är sakrament och verkningskraft. G) Verklighetskonstituerande närvaro innebär ett ”för dig”. H) Guds gåva är skapande kraft. I) Liturgin är en offentlig hemlighet och ett uppenbarelsemedel. J) Liturgin innebär att kommunicera Guds handlande. K) Språket är ett varande. L) Helighet är upphöjd, atmosfärisk närvaro. M) Liturgin är andning och vandring i Gud.
Med dessa påståenden arbetar jag sedan vidare till min andra forskningsfråga som lyder: Vilken människosyn framkommer ur de lutherska bekännelseskrifternas gudstjänstuppfattning sedd genom fenomenologin?
Jag har valt den svenska teologen och domkyrkokaplanen Lena Sjöstrand som guide. Vi följer hennes tolkning av fenomenologen Maurice Merleau-Ponty (1908-1961) i en rad begrepp inom hans kroppsfilosofi och genom dem söker vi förståelse för gudstjänsten. Jag kommer fram till att i bekännelseskrifterna, liksom i den fenomenologiska filosofin, är antropologin holistisk och relationsbunden.
Jag väljer att lägga på ett tredje lager, om multisensorisk upplevelse. Den forskare vars resultat jag använt, Charles Spence, är professor i experimentell psykologi vid University of Oxford. Hans forskning är intressant ur ett liturgiskt perspektiv. Genom hans forskningsrön kan jag bättre förstå hur människans sinnen samverkar och hur denna samverkan skulle kunna stöda den lutherska gudstjänsten. Min tredje forskningsfråga handlar alltså om multisensorisk upplevelse. Kan medveten multisensorisk stimulering användas för att förtydliga upplevelsen av aktualiseringen, gudstjänsten som gåva: för dig? Det korta svaret är: ja.
Det viktiga för en människa är inte att veta att något har en effekt för henne, utan att uppleva att det är så. Och upplevelsen kommer genom alla sinnena i samverkan. Mellankroppslighet, att holistiskt, innefattande det transcendenta, beröra och bli berörd, som tillsammans bildar en krets mellan individer och mellan individ, värld, och Gud kan fungera som en beskrivning av gudstjänsten som upplevelse.
I arbetet med gudstjänsten behöver man reflektera över budskap och sinnesstimulans. Vilka intentioner finns, vilka uttryck vill man ge dessa? Är det möjligt att få fler sinnen att kongruent uppleva det som avses? Ger vi i vår gudstjänst tillräckligt utrymme för olika sinnesupplevelser, så att deltagarna så mångsidigt som möjligt kan ta till sig budskapet? Stärker och stöder vi upplevelsen så att den blir till en erfarenhet?
Att lyfta fram sinnenas betydelse för gudstjänsten och gudstjänstupplevelsen är inte att föra in något främmande i den eller att förringa budskapet. Tvärtom; det är att ge en bredare möjlighet för fler att ta till sig innehållet.
Närvaron kan inte nog betonas. Församlingen är medskapande, delaktig, inte utbytbar i händelsen. Sceniskt kan gudstjänsten skapa ett möte mellan människors erfarenheter, de bibliska berättelserna och de rituella formerna. Gudstjänsten är en modell för och av verkligheten. Lutheraner ger gudstjänsten ett ännu större djup och värde, då bekännelseskrifterna ger hela gudstjänsthandlingen en sakramental karaktär. Närvaron innebär också gudsnärvaro.
En behaglig, tillfredsställande upplevelse kan registreras med syn, hörsel, doft, smak, beröring, känsla av lagom värme, av olika material, och av rörelse. Gud treenig beskrivs ju också traditionellt som Sanningen, Visheten och Skönheten. Att uppleva det sköna och kunna tacka Gud för det, är helande för människan. Känslan av frihet, glädje och lycka samt av intellektuell stimulans tror jag att kommer ur detta, och ur balansen mellan Nietzsches form och extas. Formen och klarheten ger i gudstjänsten en ram och trygghet. Evangeliet utmanar, lovsången och tacksägelsen är översvallande, extasen går som en flodvåg genom ramarna. Liv – holistiskt uppfattat, är det som skänkes och firas.
Anna Maria Böckerman är FD och arbetar som kyrkomusiker i Johannes församling.